Här kommer en sammanfattning av Ulf Swensons mycket uppskattade föredrag för Linnés Vänner i oktober.

Madagaskar – ett eldorado av biologisk mångfald eller ett antropogent gräslandskap?

Ulf Swenson

Naturhistoriska riksmuseet

 

Föredrag för Linnés Vänner i Uppsala, 25 oktober 2018

 

Madagaskar är världens fjärde största ö (587 041 km²) och en rest av superkontinenten Gondwana, som bröts itu och lämnade kvar ön i sitt isolerade läge i Indiska Oceanen för mer än 130 miljoner år sedan. Årmiljonerna har med evolutionen mejslat ut en endemisk djur- och växtvärld. Endemismen är över 80 % för växterna (figur 1).Figur 1. Vitex sp. nov., en obeskriven kransblommig växt (Lamiaceae), samlad i sekundär regnskog på Madagaskars östkust. Foto: Ulf Swenson (19 april 2016).

 

Världen brottas alltmer med klimatförändringar, som i första rummet kommer att bli mycket kostsamt för oss människor men också för många djur och växter som på ett eller annat sätt inte kan anpassa sig till nya livsbetingelser som torka, värme och kemikalier som läkemedel och föroreningar. Men än värre är ‘Den sjätte massutrotningen’ som drabbar alla organismer då deras livsmiljöer försvinner i spåren av människans ovarsamma framfart. Förlusten av livsmiljöer är ett globalt problem, inte minst på Madagaskar, där stora arealer brinner varje år (figur 2). På så vis är massutdöendet hopplöst kopplat till klimathotet.

Figur 2. Förlusten av livsmiljöer på Madagaskar är enorm. Här är spåren efter en brand som startade för 12 år sedan i en baobab-skog norr om Toliara. Foto: Ulf Swenson (29 januari 2018).

 

Madagaskar kan i korta ordalag beskrivas som ett torrt låglandskap i väster som reser sig till en platå i öns centrala delar med en höjd av 1100–1400 m. Östkusten är mycket fuktigare än platån och hyste en gång i tiden tropisk regnskog. Idag är ungefär 90 % av skogen borta utmed östkusten och den finns bara kvar som fragment som naturreservat och nationalpark, men skyddet är långt ifrån tillfredsställande. Illegal avverkning av bland annat rosenträd (släktet Dalbergia) är omfattande och virket exporteras helt öppet till länder som Kina, fastän det är olagligt (figur 3).Figur 3. Illegalt avverkat rosenträd (Dalbergia maritima) i nationalparken Masoala. Foto: Ulf Swenson (20 november 2013).

Jag har haft fördelen att som forskare besöka Madagaskar fyra gånger och fått skrapa lite på växtvärldens yta, två gånger med Laurent Gautier (Conservatoire et Jardin Botanique, Genève) och två gånger med Sylvain Razafimandimbison. Sylvain är liksom jag forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Vi har haft två uppdrag, att samla växter för vår forskning i växtfamiljerna kaffeväxter (Rubiaceae) och tuggummiväxter (Sapotaceae) samt generell utforskning av landets flora. Sylvain är själv från Madagaskar och arbetar ständigt med att kartlägga landets växtvärld.

Kaffeväxter på Madagaskar omfattar cirka 900 arter varav minst 100–150 anses vara obeskrivna för vetenskapen. Tuggummiväxterna är klart färre, kanske runt 100 arter totalt där ungefär 10 % är fortfarande obeskrivna, men sämst känt är släktes- och artavgränsningarna, som är mycket suddiga. Att samla kaffeväxter är generellt lätt medan att hitta tuggummiväxter är väldigt svårt. Anledningen är att kaffeväxter är ofta små träd eller buskar och av mindre intresse för lokalbefolkningen. Tuggummiväxter å sin sida formar rakstammigt virke, resistent mot insekter och termiter, högt prisat som byggnadsmaterial och därför helt enkel borthuggna i närheten av byar.

Ett område som är väldigt dåligt känt med många för oss forskare kända men obeskrivna arter heter Bemangidy Forest och ligger i sydöstra hörnet av Madagaskar (figur 4).

Figur 4. Bemangidy forest på sydöstra Madagaskar med regnskogsklädda sluttningar men där bränderna härjar och efterlämnar döda trädstammar i ett antropogent gräslandskap. Foto: Laurent Gautier (11 december 2012).

 

Här täcks än idag bergen av prunkande grön regnskog som skiljs från havet med bara några kilometer av antropogent landskap. Vår expedition till området 2013 lyckades leta rätt på fertila träd av ett tuggummiträd som visade sig representera ett obeskrivet släkte. Då var det bråttom att sprida kunskap om områdets rika biodiversitet för en del av träden stod som facklor medan slätten nedanför omvandlas till gräslandskap. Trädet kunde redan samma år ges namnet Bemangidia lowryi, där släktnamnet hedrade området Bemangidy medan artnamnet hedrade Pete Lowry, botanist vid Missouri Botanical Garden i USA (verksam i Paris), som var den förste som fotograferade dess blommor (figur 5). Redan år 2015 införlivades området i ett 600 km² stort skyddat område med namnet Tsitongambarika. Det är mycket tillfredsställande när ens flygresor till jordens olika hörn får ett lyckligt slut. Men om skyddet är starkt är ovisst.

Figur 5. Bemangidia lowryi (Sapotaceae), ett nybeskrivet monotypiskt släkte, känt endast från Bemangidy forest. Foto: Pete Lowry.

 

Bränder är dock ett mycket stort problem på Madagaskar, ett land som saknar resurser att bekämpa dem. Landet är stort, fattigt och saknar en fungerande infrastruktur. Här finns få om några brandmän, knappt ingen brandkår och landet är till stora delar väglöst. Om ett område börjar brinna, brinner det tills markerna slocknar av naturliga själ och det kan dröja i torra landskap som på Madagaskar. Kvar blir en artfattig grässavann rik på ett fåtal stråväxter (graminider) som överlever cykliska bränder (figur 6). Färdas man med bil, mil efter mil, genom detta antropogena gräslandskap, slås man av tanken – Hur såg Madagaskar ut innan all skog försvann?

Figur 6. Brandresistent art av Fimbristylis ur växtfamiljen Cyperaceae. Foto: Ulf Swenson (14 februari 2018).