Linnéträdgården

linnetradgarden

 

Linnéträdgården är en mycket tidstrogen rekonstruktion av Uppsala universitets botaniska trädgård, så som den såg ut på Carl von Linnés tid.

Botaniska trädgården är den äldsta akademiträdgården i Sverige. Den anlades 1655 av universalgeniet Olof Rudbeck den äldre, professor i medicin. Bilden av akademiträdgården är hämtad ur Olof Rudbecks bokverk ”Atlantica” från 1679.

Redan på 1600-talet räknades den till de främsta botaniska trädgårdarna i Europa. Mot slutet av århundradet odlades 1 800 olika växtarter, många för första gången i landet. Trädgården skadades svårt i den stora Uppsala-branden 1702 och hamnade i en period av förfall.

År 1741 tog Carl von Linné över som föreståndare för den då förfallna trädgården. Nu inleddes trädgårdens verkliga storhetstid. Den odlade ytan utvidgades och en helt ny orangeribyggnad uppfördes. De nya anläggningarna ritades av Carl Hårleman i fransk stil, men det var genom Linnés inflytande som trädgården utvecklades till en enastående anläggning för sin tid.

Trädgården spelade en mycket central roll för Linnés vetenskapliga gärning. Här gjorde han vetenskapliga iakttagelser och undervisade studenter. Varje del av trädgården fyllde ett syfte, varje växt var noga utvald, allt tjänade ett pedagogiskt ändamål. Genom trädgården illustreras Linnés sexualsystem, hans intresse för fenologi (naturens förändring med årstiderna och dygnet), nyttan av inhemska och främmande växter inom medicin och dietik, Linnés internationella kontakter med kollegor och välgörare samt lärjungarnas resor. Trädgården är ett levande komplement till Linnés skrifter och hans samlingar.

På Rudbecks och Linnés tid låg akademiträdgården i stadsdelen Svartbäcken, ett kvarter från Fyrisån. Närheten till ån medförde ständiga översvämningar och i åns närhet trivdes myggor som spred febersjukdomar. Mot slutet av 1700-talet hade trädgården dessutom blivit trångbodd. Carl Peter Thunberg, Linnés lärjunge och efterträdare, lyckades övertala kung Gustaf III att 1787 donera Uppsala slottsträdgård till universitetet att använda som ny botanisk trädgård. År 1807 hade alla växter flyttats till den nya trädgården som invigdes den 21 maj, 100 år efter Linnés födelse.

Den gamla trädgården blev parkmark och potatisland, orangeriet byggdes om till studentnation och Director Musices flyttade in i prefektbostaden. När Svenska Linnésällskapet bildades 1917, såg man som en av sina främsta uppgifter att återställa Linnés botaniska trädgård. Detta har varit möjligt tack vare Linnés noggrannhet, hans detaljerade växtlistor och kartor. Den gamla prefektvillan är idag Linnémuseum och drivs av Linnésällskapet. Uppsala universitet har tagit över ansvaret för själva trädgården, den kallas numera Linnéträdgården.

Läs mer på: www.linnaeus.uu.se