Ingvar Svanbergs föredrag om Johan Peter Falck

Den 12 december höll Ingvar Svanberg höstens sista seminarium om Johan Peter Falck, Linnélärjungen som reste i Sibirien. 

Bilden föreställer en ung kazak från stäppområdena söder om Ryssland. Ur Falcks publicerade reseberättelse Beiträge zur Kenntnis des Russischen Reichs (1785-86).
Bilden föreställer en ung kazak från stäppområdena söder om Ryssland. Ur Falcks publicerade reseberättelse Beiträge zur Kenntnis des Russischen Reichs (1785-86).

Falck, född 1732 i Broddetorps socken ej långt från Hornborgasjön, var en begåvad lärjunge som Linné snart fick upp ögonen för. Den fattige Falck fick tjänstgöra som privatlärare åt Linnés son. Redan under studietid visade han tecken på psykisk ohälsa, men Linné försökt muntra upp honom med en gotländsk expedition för att samla växter. Falck upptäckte flera nya arter för Sverige, bl.a. finnoxel och vitoxel. På hösten försökte Linné få med Falck som assistent till Peter Forsskål på den danska expeditionen till Sydarabien, men han fick inte följa med. Falck återvände till Uppsala, men upptäckte på tillbakavägen en reliktförekomst av fjädergräs i Vartofta härad, där den fortfarande finns kvar. Närmast återfinns annars i stäppområdena i södra Ryssland och Ukraina. 

Så småningom fick Falck en tjänst Sankt Petersburg, och avancerade så småningom som professor och föreståndare för stadens apotekarträdgård, som han riktade med många nya arter. Efter några år blev han städslad av Ryska vetenskapsakademien för att leda en av de vetenskapliga expeditioner som man höll på att utrusta. Sommaren 1768 begav sig Falck österut för att utforska delar av det ryska imperiet. Det bar österut till Sajanska bergen, söderut till gränsen mot Kina och Kazakstäppen och han besökte också Kaukasus. Som en riktig linnean antecknade allt och gjorde stora insamlingar. 

Falck var dock fortsatt psykiskt sjuk, och trots uppmaningar att återvända till den ryska huvudstaden, dröjde han i fält. En marsnatt 1773 tog han livet av sig i staden Kazan där han ett vinterläger. Falcks anteckningar och samlingar sändes till Sankt Petersburg. En reseskildring med ingående etnografiska, botaniska och zoologiska skildringar gavs ut på tyska först tio år efter hans död. Andra expeditionsledare hade redan publicerat sina rön och Falck tillförde inget nytt och sensationellt. Han blev därför i det närmaste bortglömd, även om han fick ett växtsläkte, Falckia, uppkallad efter sig. Först under senare år har Falcks reseberättelse återupptäckts, inte minst på grund av de etnografiska, hydrologiska, kulturhistoriska och lingvistiska data som han där återger och som nu värdesätts och analyseras av forskare. 

Drygt 33 personer mötte upp för att lyssna på föredraget om Falck, som gavs i samarbete med Folkuniversitetet. Efteråt serverades glögg och pepparkakor.